Vad är obesitas?
Obesitas är det medicinska ordet för fetma. WHO (Världshälsoorganisationen) och EU-kommissionen har klassat obesitas som en kronisk men hanterbar sjukdom. Idag lever drygt 1,4 miljoner vuxna och barn i Sverige med obesitas.
Obesitas är inte samma sak som övervikt. Övervikt är ingen sjukdom, men personer med övervikt riskerar att utveckla obesitas. Kriteriet för obesitas innebär bland annat att BMI (body mass index), förhållanden mellan vikt och längd, är mer än 30 kg/m2. BMI är enbart en uppskattning och tar inte hänsyn till ålder, etnicitet, kön eller kroppssammansättning.
Varför man får obesitas kan bero på flera olika faktorer. En del tror att övervikt bara handlar om vad man äter och hur mycket man rör på sig – men ofta ligger en kombination av flera faktorer till grund för obesitas. Till exempel påverkar vårt genetiska arv risken att utveckla sjukdomen. Även våra vanor i vardagen har betydelse. Stress och brist på sömn kan bidra till att man går upp i vikt. På sikt kan dessa faktorer, tillsammans eller var för sig, resultera i obesitas.
Vid obesitas rubbar aptitsignalerna i kroppen hunger och mättnadskänslan, vilket gör att man känner sig mer hungrig och mindre mätt. Sjukdomen är varken ett inbillat eller osynligt tillstånd. Många viktiga aspekter av obesitas syns inte. För personer med obesitas kan det göra stor skillnad att gå ner relativt lite i vikt.
Redan i början av en viktminskning görs flera hälsovinster.
Att bibehålla en viktnedgång minskar risken för flera viktrelaterade hälsoproblem:
– MINSKAR:
- typ 2-diabetes
- sjukdomar i hjärta och kärl
- upprepade sömnapnéer
+ FÖRBÄTTRAR
- blodfetter
- blodtryck
- sömnen
- livskvalitet
- ledsmärta
Ett högt BMI ökar risken för följdsjukdomar som till exempel högt blodtryck, typ 2-diabetes och belastningsskador i lederna. Obesitas kan också få psykiska följder och leda till problem med ångest och depression. Det kan bland annat bero på att många som lever med övervikt eller obesitas blir diskriminerade eller upplever känslor som skuld och misslyckande.
Undervikt: BMI 15–19,9
Personer som faller inom den här kategorin klassas som underviktiga. Det kan vara ett tecken på att man inte äter tillräckligt mycket eller har en underliggande sjukdom. Kontakta din läkare eller vårdcentral om du är underviktig.
Normalvikt: BMI 20–24,9
Du rekommenderas att hålla din vikt inom detta intervall.
Övervikt: BMI 25–29,9
Personer som faller inom den här kategorin kan riskera att utveckla obesitas. De kan också riskera att utveckla andra hälsoproblem eller att deras nuvarande hälsoproblem förvärras. Rekommendationen är att konsultera en läkare som är specialiserad på obesitas.
Det finns två rekommendationer för personer som faller inom kategorin övervikt, vilka rekommenderas av både europeiska och amerikanska riktlinjer för behandling av obesitas hos vuxna. Personer med ett BMI mellan 25.0–29.9 och inga viktrelaterade hälsoproblem (som högt blodtryck eller högt kolesterol) kan rekommenderas att förebygga viktökning genom hälsosam kost och ökad fysisk aktivitet.
Personer med ett BMI mellan 25.0–29.9 och viktrelaterade hälsoproblem kan rekommenderas att gå ner i vikt genom att kombinera livsstilsförändringar och läkemedelsbehandling för obesitas, i syfte att uppnå viktnedgång och förbättra sin livskvalitet.
Obesitas I: BMI 30–34,9
Personer med ett BMI på 30 eller högre kan ha obesitas, vilket definieras som en för hög ansamling av fett som i sin tur riskerar att skada hälsan. Idag klassas obesitas som en kronisk men hanterbar sjukdom.
Världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsoorganisationer delar in obesitas i tre olika sjukdomsstadier:
Klassifikationstabell
BMI-intervallen baseras på effekten som en för hög andel kroppsfett har på individens hälsa, förväntade livslängd och risken att utveckla sjukdomar – när BMI ökar, ökar också risken för följdsjukdomar.
Det rekommenderas att personer med ett BMI på 30 eller högre konsulterar en läkare som är specialiserad på obesitas. Denna kan diagnostisera, göra en riskbedömning och avgöra vilken eventuell behandling för obesitas som är nödvändig.
Målet med att hantera och behandla obesitas är inte bara att gå ner i vikt, utan att förbättra hälsan och minska riskerna för komplikationer. Endast en liten bibehållen viktminskning, som fem procent av kroppsvikten eller mer, kan förbättra livskvaliteten och minska risken för viktrelaterade komplikationer.
Det finns en rad vetenskapligt beprövade behandlingsalternativ för obesitas som kan rekommenderas beroende på individuella behov, hälsotillstånd och eventuella viktrelaterade komplikationer.
Obesitas II: BMI 35–39,9
Världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsoorganisationer delar in obesitas i tre olika sjukdomsstadier:
Klassifikationstabell
BMI-intervallen baseras på effekten som en för hög andel kroppsfett har på individens hälsa, förväntade livslängd och risken att utveckla sjukdomar – när BMI ökar, ökar också risken för följdsjukdomar.
Det rekommenderas att personer med ett BMI på 30 eller högre konsulterar en läkare som är specialiserad på obesitas. Denna kan diagnostisera, göra en riskbedömning och avgöra vilken eventuell behandling för obesitas som är nödvändig.
Målet med att hantera och behandla obesitas är inte bara att gå ner i vikt, utan att förbättra hälsan och minska riskerna för komplikationer. Endast en liten bibehållen viktminskning, som fem procent av kroppsvikten eller mer, kan förbättra livskvaliteten och minska risken för viktrelaterade komplikationer.
Det finns en rad vetenskapligt beprövade behandlingsalternativ för obesitas som kan rekommenderas beroende på individuella behov, hälsotillstånd och eventuella viktrelaterade komplikationer.
Obesitas III: BMI ≥40
Personer med ett BMI på 30 eller högre kan ha obesitas, vilket definieras som en för hög ansamling av fett som i sin tur riskerar att skada hälsan. Idag klassas obesitas som en kronisk men hanterbar sjukdom.
Världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsoorganisationer delar in obesitas i tre olika sjukdomsstadier:
Klassifikationstabell
BMI-intervallen baseras på effekten som en för hög andel kroppsfett har på individens hälsa, förväntade livslängd och risken att utveckla sjukdomar – när BMI ökar, ökar också risken för följdsjukdomar.
Det rekommenderas att personer med ett BMI på 30 eller högre konsulterar en läkare som är specialiserad på obesitas. Denna kan diagnostisera, göra en riskbedömning och avgöra vilken eventuell behandling för obesitas som är nödvändig.
Målet med att hantera och behandla obesitas är inte bara att gå ner i vikt, utan att förbättra hälsan och minska riskerna för komplikationer. Endast en liten bibehållen viktminskning, som fem procent av kroppsvikten eller mer, kan förbättra livskvaliteten och minska risken för viktrelaterade komplikationer.
Det finns en rad vetenskapligt beprövade behandlingsalternativ för obesitas som kan rekommenderas beroende på individuella behov, hälsotillstånd och eventuella viktrelaterade komplikationer.
Många som lever med obesitas tror att de ska kunna hantera sin vikt på egen hand, men riktigt så enkelt är det inte. Precis som vid andra kroniska sjukdomar har man rätt att träffa vårdpersonal som är insatta i frågan och förstår sjukdomen. Prata med din läkare eller vårdcentral om du upplever att din övervikt eller obesitas påverkar din hälsa.
- Burki T. Lancet Diabetes Endocrinol. European Commission classifies obesity as a chronic disease. 2021;9(6).
- Socialstyrelsen, Nationella riktlinjer för vård vid obesitas. Stöd för styrning och ledning, 2022.
- Vårdguiden 1177, Obesitas – Fetma och övervikt hos vuxna. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/hormoner/obesitas--fetma-och-overvikt/obesitas--fetma-och-overvikt-hos-vuxna/ (besökt april 2024)
- Jensen MD, Ryan DH, Apovian CM et al. 2013 AHA/ACC/TOS guideline for the management of overweight and obesity in adults: a report of the American College of Cardiology/American Heart Association Task Force on Practice Guidelines and The Obesity Society. Circulation. 2014;24(129):102–138.
- Hebebrand J, Hinney A, Knoll N, Volckmar AL, Scherag A. Molecular genetic aspects of weight regulation. Dtsch Arztebl Int. 2013;110(19):338-344.
- Bray GA, Kim KK, Wilding JPH. Obesity: a chronic relapsing progressive disease process. A position statement of the World Obesity Federation. Obes Rev. 2017;18(7):715-723.
- Chao A, Grilo CM, White MA & Sinha R. Food cravings mediate the relationship between chronic stress and body mass index. Journal of Health Psychology 2015; 20(6):721-729.
- Ong J, Chirinos D & Yap B. Relationship Between Sleep Health and Your Weight. https://www.obesityaction.org/oac-videos/sweet-dreams-the-relationship-between-sleep-health-and-your-weight/ (besökt april 2024)
- Sumithran P, Prendergast LA, Delbridge E, et al. Long-term persistence of hormonal adaptations to weight loss. N Engl J Med. 2011;365(17):1597-1604.
- Warkentin LM et al. The effect of weight loss on health-related quality of life: systematic review and meta-analysis of randomized trials. 2014;15:169–182
- Knowler WC, Barrett-Connor E, Fowler SE, et al; for the Diabetes Prevention Program Research Group. Reduction in the incidence of type 2 diabetes with lifestyle intervention or metformin. N Engl J Med. 2002;346(6):393-403.
- Wing RR, Lang W, Wadden TA, et al. Benefits of modest weight loss in improving cardiovascular risk factors in overweight and obese individuals with type 2 diabetes. Diabetes Care. 2011;34(7):1481-1486.
- Tuomilehto H, Seppa J, Uusitupa M, et al. The impact of weight reduction in the prevention of the progression of obstructive sleep apnea: an explanatory analysis of a 5-year observational follow-up trial. Sleep Med. 2014;15(3):329-335.
- Foster GD, Borradaile KE, Sanders MH, et al; for the Sleep AHEAD Research Group of the Look AHEAD Research Group. A randomized study on the effect of weight loss on obstructive sleep apnea among obese patients with type 2 diabetes: the Sleep AHEAD study. Arch Intern Med. 2009;169(17):1619-1626.
- Pi-Sunyer X et al. N Engl J Med. 2015;373:11–22.
- Messier SP et al. Arthritis & Rheumatism. 2004;1501–1510.
